Spårframgång och vallhundsmotgång

Idag var vi iväg och tränade spår med en ny vän och hennes hund :)

Willow spårade mycket bättre än förra veckan :) Jag var lite orolig på att hon skulle gå mest på synen eftersom det fanns lite snö men det gick bra, jag försökte lägga spåren på snöfri mark och Willow verkade mest gå på nosen :) Däremot struntade hon helt i spårslut nr 1, kollade knappt ditåt innan hon fortsatte mot starten på spår 2. I övrigt gick spår 1 i princip klockrent, en liten snurr vid upptaget bara.

Hon hade glatt fortsatt förbi spårslutet på spår 2 och vidare efter där jag gick tillbaka till bilen men jag var lite mer med och tjoade och berömde och stissade upp henne med spårslutet och busade lite. Hon gjorde en liten miss på spår 2, jag hade gått i 3/4 cirkel p g a terräng och hon genade lite men kom själv på att nåt var fel och letade runt till hon hittade spåret igen.

Släppte henne och lät henne skutta runt lite och nosa på vägen tillbaka till bilen.

När schäfertiken hade spårat klart hon också så gick vi en promenad och lät hundarna vara lösa. Tyvärr gillade inte schäfern när Willow kom för nära - framför allt när hon knuffades - och fräste åt Willow samtidigt som hon indikerade att hon ville leka lite. Efter ett antal fräs höll sig Willow på behörigt avstånd. Willows skuttande var betydligt mer dämpat än annars och hon gjorde underkastelsebeteende när schäfern kom nära (sänka huvudet, dra in svansen) + höll sig rätt nära oss människor.

När vi var nästan tillbaka vid bilen igen upptäckte jag ett sår på Willow, det kan ha varit en pinne men jag tror att hon fick ett tjuvnyp när hon var för närgången. Jag sa åt Willow att ta det försiktigt men schäfern och det gjorde hon - för att vara Willow - men nästa gång vi tränar så tror jag inte att dom får inte leka efteråt

Jag har dåligt samvete för att Willow troligen blivit biten igen och undrar vad jag kunde ha gjort för att hindra det... Inte låta henne leka med andra hundar alls är så klart ett alternativ men det känns trist för oss båda. Jag försöker välja kompisar åt henne som är hyfsat stora och som går bra ihop med andra hundar o s v men det hjälper ju inte alltid.

Jag vill att Willow ska bli så bra på hundspråk att hon inte hamnar i sådana här situationer - men hur ska jag lära henne det? När jag själv inte är så bra på att läsa hund - hund kommunikation?

Och vad ska man egentligen göra när nåt händer/har hänt?
Jag försöker vara lugn och inte stressa upp mig/hundarna. Jag försöker att inte "backa upp" nån av hundarna eftersom jag vet att det kan förvärra situationen.
Men en del säger att jag sviker min hund genom att inte ge henne trygghet och skydd och jag vill ju att hon ska känna sig trygg och säker och att jag tar hand om henne...
Just nu känner jag mig som en dålig matte :(

Jag är inte - och har aldrig varit - oroad för Willow rent fysiskt, det här är andra bettet som går genom skinnet men det är litet och grunt och kommer att läka fint. Kan bara hoppas att Willow hanterar det här lika bra mentalt som tidigare incidenter och att hon inte börjar tycka att andra hundar är läskiga. På tisdag ska vi träna platsliggning med en annan schäfer så då får vi väl se vad Willow tycker.