Prova-på-spår-kurs

Idag har vi varit på Prova-på-spår-kurs med Brukshundklubben. Är så trött att jag knappt orkar sitta vid datorn, drygt 7 h i skogen är alldeles för mycket frisk luft för en nörd som jag...

Det var jättekul och vi var ett blandat gäng:

• 2 golden (syskon)
• 1 Sheltie
• 1 Aussie
• 1 pudel
• 1 GD
• 1 Doberman
• 1 Tollare

Sen hade två av instruktörerna med sina schäfrar.

Ålderna varierade också mycket, Aussien var bara 4 mån medan Sheltien och Dobermannen var över två, resten av oss låg i mittenspannet. Sheltien tävlar lydnad och en golden hade gått blodspår. Doberman matten hade spårat mycket med hundens mamma och Sheltien hade spårat med matte, av övriga hundar var det nog bara Willow som hade spårat lite tidigare.

Började med att vi fick lägga var sitt spår ute på ett fält. Det blåste rätt mycket så vi fick lägga spår i medvind. Efter en så där 20 min var det dags att spåra. Dom yngsta (Aussien, Tollaren och en golden) gick först medan övriga tittade på. Dom var jätteduktiga, speciellt som ett par av dom aldrig spårat överhuvudtaget.

Sen var det Sheltien och Willow. Willow insåg direkt hon fick "spårhalsbandet" på sig vad som var på gång och drog som en galning. En av instruktörerna försökte hjälpa till genom att ta tag i kopplet halvvägs och höll på att få en glad Willow i famnen. Ehhh, måste öva intill i skogsmiljö mer! Och ha på stryphalsbandet nästan ända till upptaget! Fick förslaget att lägga kopplet "knutet" om Willows mage men jag ville inte prova, jag tycker att det verkar väldigt obekvämt för hunden och är tveksam till om Willows reaktion skulle vara den önskade (tror snarare att hon skulle hoppa runt som en galning och försöka bita av kopplet och hon ska inte få nya dåliga vanor).

Vi fick lite längre spår (ca 50 m) för att vi hade kört förut. Willow blev lite förrvirrad precis i början och började spåra baklänges. Förstod inte varför, det har bara hänt en gång tidigare. (Något senare under dagen fick det sin förklaring, jag hade tankspritt knallat in vinkelrätt mot spåret i starten. När man har en nybörjarhund ska man för att undvika "fel håll" gå lite på eller i alla fall längs med spåret innan upptaget.)

Instruktören ville jag skulle hålla rätt kort lina, mindre än halva. Rakt fram i gräs. Hej vad det gick... Willow insåg att hon både kunde spåra och galoppera samtidigt. Instruktören ropade att jag inte skulle springa utan gå i normal takt men vid ett par tillfällen blev jag tvungen att springa för att inte endera behöva släppa linan eller dras omkull. Det lila ufot till spårslut ville Willow leka med och sprina runt och skutta, att det fanns favoritgodis i var rätt ointressant.

Sen försökte jag stå med Willow och titta på när dom andra spårade. Det gick inget bra. Hon ville leka och busa och hoppa runt. När en av dom andra hundarna kom och stod i närheten och hon inte fick leka med den började hon hoppa och slog av mig kepsen och böjde mina glasögon... igen... Gick tillbaka till bilen och lämnade Willow med husse samt bytte till mitt andra par glasögon.

Fika och diskussion om hur det gått. Det hade gått rätt bra för alla men nästan alla hade nåt som behövde ändras till nästa spår. Willow behöver lägre fart (längre spår med mer terräng), dobermannen behöver mindre publik, en av dom andra hundarna behöver mer fart o s v

Vårt nästa spår var Willows första som varken husse eller jag lagt, en av instruktörerna la det. Spåret var ungefär U-format med jättelånga staplar, i skog, ca 150 m och det fick ligga över 30 min.

På vägen dit fick jag lite andra tips om hur jag skulle göra för att få henne att dra mindre. Lät killen visa på henne. När koppel på väg att bli sträckt: nej + koppelryck. Sen bra så fort hon inte drar. Upprepa. Han körde rätt humana ryck så jag provade lite och det verkade faktiskt funka, så prydligt har hon inte gått i skog på väldigt länge. Tror dock att jag ska köra sakta och inte nej i det här läget, jag vill inte riskera att tjata sönder nej (igen).

Willow tappade spåret två gånger men hittade igen det rätt snabbt. Jag vet inte riktigt varför hon tappade just på dom ställena, det gick (fortfarande) lite för fort för att jag skulle klara att analysera och hänga med samtidigt. Instruktören sa att det var nyttigt för Willow att hon tappade spåret, hon fick tänka till och leta efter var spåret hade tagit vägen innan hon fortsatte och det gjorde att hon saktade ner massor (höll i sig även efter att hon hittat spåret igen) .

Jag ska:

• Hålla UPP linan för att undvika trassel runt Willows ben
• Ha handskar, inte linda linan runt handen
• Om hon vimsar bort sig bara stå still och vänta
• Hålla ~halvvägs på linan
• Hålla emot i linan så att det inte går fortare än snabb gångtakt (och helst lite långsammare)
• Inte spåra med halsband, det ökar dels trasselrisken (lina + ben) och dels drar det upp Willows nos från marken om hon drar i linan (och det gör hon!), använda selen

Hade Willows läderben liggande i spåret och ufot som spårslut. Hon markerade benet, plockade upp det och fortsatte. Fick göra stanna och skulle sen berömma massor innan jag släppte henne på spåret igen, Willow var rätt ointresserad av beröm hon ville bara fortsätta. Spårslutet var lite mer intressant det, Willow har kommit på att man kan jonglera med det. Att det finns godis i är inte så spännande även om matte försöker "hypa" det.

Fick tips att när jag går FRÅN spårslutet välja en annan väg än jag gick när jag la spåret så att Willow inte "hobbyspårar" efter slutet. Smart :)

Instruktören föreslog också att jag skulle göra en större grej av föremålen, få henne att stanna till, ge mig prylen, få godis och sen koncentrera sig innan hon springer vidare.

Vid spårslut ska jag ge massa rslut beröm, ta av utrustning, göra stor affär av godiset, gosa, leka (fast inte nödvändigtvis i den ordnningen) och sen sitta och pusta.

Tillbaka mot bilen. Står och pratar lite med dom andra. Willow får hälsa på Aussien och Sheltien, det går bra, hon och Aussievalpen finner omedelbart varandra som buskompisar. Försöker hälsa på Dobermannen, Willow uppför sig bra och slickar mungipor och bugar/ligger ner och gör lekinviter. Dobermannen hälsar lite men tycker sen att Willow är för stor och går undan.

Willow får sitta i bilen lite medan vi fikar och pratar om hur spåren gått och hur vi ska fortsätta.

Vi får ett spår till :)

Plockar ut Willow lite innan det är dags ur bilen. Övar stanna, fingrarna och sitt. Det gick riktigt bra fast dagen var sen och andra hundar i närheten.

Samma instruktör som förra gången lägger ett spår åt oss. Ungefär lika långt, ca 150 m, liggtid > 30 min, snirkligare än det förra mer terrängvariation (tyckte jag) kuperat, skog, dike, hygge och sten, vi fick en vinkel också.

Invigde Willows spårsele. Det funkade bra, hon var inte det minsta bekymrad över den. Däremot gled linan fortfarande ner mellan benen ibland, jag får bli bättre på linhantering.

Höll i linan 1/3 - 1/2 från Willow. Willow gick fortfarande fort, fick hålla emot. Måste göra det för att få ner farten! (Willow störs inte av ryck/drag i linan till skillnad från ett par av dom andra hundarna).

2 (ganska små) vims, Willow löste dom själv men missade nästan spårslutet (gick på fel sida om trädet).

Hade en extra godisburk utlagd i spåret. Gav massor av beröm när hon hittade den. Joxade och trixade och pep glatt medan jag öppnade burken. Willow var skapligt intresserad, burken var lite spännande. Sen fick jag upp den, så fort Willow såg att det bara var godis (ost + köttbullar + kyckling = Willows favoriter) i burken blev hon helt ointresserad och höll på att tippa mig när hon bestämde sig för att galoppera vidare i spåret.

Kom inte så långt innan Willow trasslade in ett bakben i linan. Gjorde stanna och joggade ifatt henne och trasslade loss. Sen fortsatte vi.

Jag försökte göra spårslutet jätteintressant men det gick så där, Willow ville tugga på ufot och bära det. Att det var godis i: "nja, om du insisterar". Instruktören försökte trissa henne lite till att tycka att det var mer spännande men det gick ungefär som för mig. Belöning är sämre än spår... Gosade Willow och pustade lite innan vi gick tillbaka.

Sen väntar vi på att det ska bli vår tur på att prova budföring. Sitter halvnära sheltien och pudeln, först är dom jättespännande men efter en liten stund varvar Willow ner och alternerar mellan att gå runt mig och nosa och att sitta/ligga. Sen kommer först en och sen ytterligare en hund och ska gå förbi. Gör stanna och förbereder mig på att Willow eventuellt kommer att försöka hälsa. Det går jättebra! Hon sitter lugnt och stilla!

Sen kommer hund nr 3 och ska förbi, Aussievalpen, Willowsbuskompis. Då går det inte lika bra hon gör ett jätteryck och vill fram och leka. Jag håller fast i kopplet. Aussien slår sig ner nära oss och sitter/ligger där och gör lekinviter. Suck... Tyvärr lugnar sig inte Willow den här gången och efter en stund är hon så frustrerad att hon hoppar upp och ner på stället (> 1 m). Så småningom landar hon på mitt huvud. Igen. Aj.

Blir mycket glad när det är vår tur att budföra. Kör i lina och sele eftersom jag anser att det finns viss risk att Willow försöker gå och hälsa på dom andra hundarna.

Instruktören förklarar. Jag ger honom en bit kyckling och han visar för Willow att ahn har den innan han knallar iväg. Nu vill Willow ha kyckling! Efter lite övertalning gör hon sitt hos mig. Jag kommenderar marsch. Det går jättefint! Hon galopperar bort till instruktören och sätter sig till och med intill honom med rätt sida framåt :) Sen skickar han Willow till mig. Full fart, nästan ända fram. Sen vänder hon och springer mot instruktören igen och sen mot mig och mot honom o s v. (Hjärncellen trillade nog ut där, jag är i o f sig förvånad över att den höll så länge.) Sen trasslar hon in benen och jag kommenderar stanna och trasslar loss + hämtar henne.

Instruktören föreslår också att jag ska anti-drag-träna Willow i skog genom att låta husse gå före så att hon verkligen vill dra. (Tror han menade när det börjar funka utan störning)

Frågar hur jag bör fortsätta spårträningen med Willow:

• 150 - 200 m
• skog inte fält
• hålla emot och hålla upp linan
• inte sätta på utrustningen förrän precis innan
• ha långt mellan spårslut och ev nästa spårstart (se upp för vind)
• om flera spår, ta av stuff mellan spåren
• undvika ha spår på eller precis intill stigar då jag spårar med Willow

När man ökar svårighetsgraden ska man ändra EN av följande:

• Öka längd ( -> minska liggtid)
• Öka liggtid ( -> minska längd)
• Svårare väder (t ex regn)
• Svårare vind
• Svårare underlag (skog, gräs, grus, asfalt)
• Svårare vinklar
• Fler vinklar
• Fler apporter

Saker som är extra svåra:

• spår + jätteregn (speciellt om torrt i markerna)
• övergångar skog till fält om jättevarmt och soligt (speciellt om torrt i markerna)
• frost + spår + soluppgång, när solen tar bort frosten dunstar spåret också

Innan man åker ut i skogen rekommenderade instruktörerna att man skulle ha en plan för vad man vill träna. Efteråt bör man utvärdera och skriva upp vad man övade, väder, terräng och hur det gick. Man ökar svårighetsgraden långsamt och ibland får man sänka den igen. Lagom att spåra 1 - 2 ggr/v. 1 spår/ggr (ev 2 - 3 om korta och momentträning).

Frågade om IPO-spår. Det är tydligen massa vinklar på gräsfält och hunden ska gå med nosen tryckt mot spåret. Nja, det kanske inte är Willows grej... Annars hade det varit kul att prova spårtävlande innan vi börjar träna tävlingslydnad ;)

Instruktörerna gjorde en spåruppvisning. La spår på ett fält (massor av blåst), massor av svängar och vinklar. Dom var jätteduktiga, hoppas vi kan bli så bra vi också :)

Instruktörs åsikter/kommentarer om Willow under dagen:

• Hon är väldigt entusiastisk, mycket "go", framåt o s v
• Snäll, trevlig, lätt att ha och göra med
• Lydnad är viktigare på stor hund eftersom bus märks mer (duh!)
• Duktig på att spåra, "Fortsätt!" :)