Gjorde lite sista-minuten-tvätt av Willows tassar och ansikte (lera respektive dräggel).
Förra utställningen vi var på blev det ju väldigt stressigt i o m att vi inte visste när vi skulle in så vi gick ned i rätt god tid. Vilket var tur! Av ca 10 valpar kom bara en så valpklasserna för alla färgerna swichade förbi.
Sen var det dags för hanarna. Min nervositet både ökar och minskar när jag ser flera kända uppfödare/handlers vars hundar backar eller sätter sig när domaren ska pilla. Det är lite skönt att inte alla andra är perfekta men samtidigt läskigt att inte ens dom som är jättevana alltid får till det.
Willow däremot har blivit oerhört mycket mer "väldsvan" på dom få utställningar vi varit på. Vi har tältet precis vid insläppet i ringen så det är hela tiden nya hundar som står intill och springer förbi men efter en liten stund så lägger sig Willow ner och slappar i solen :)
Willows pappa Oden (Liebe Doggen Highlander) var med i championklassen (gula hanar). Jättekul att se honom och hans matte! Han gick sedan vidare till Bästa Gul Hane men jag kommer pinsamt nog inte ihåg hans placering för jag var så upptagen med att göra oss i ordning eftersom Gula Junior Tikar var nästa klass...
(Oden till höger)
(och nu är han till vänster)
Går en liten sväng med Willow och provar jogga och ställa, det går så där men lite bättre än på ringträningen. Är nu jättenervös vilket är dumt. Kommer till "starttältet" för tidigt och får vänta, det gillar inte Willow, hon vill att det ska hända nåt kul så hon försöker hälsa på en annan hund och blir frustrerad när hon inte får. Vi är två som har gula juniortikar. Den andra hundägaren joggar in först och sen är det vår tur. Injoggandet går skapligt.
Ställa upp för domaren går också OK. Willow tycker det är trevligt att bli klappad och klämd på.
Sen går det inte så bra...
Willow hoppar MASSOR och drar i min arm när vi joggar triangel och fram och tillbaka. Jag stannar, tar ner henne, försöker igen och så börjar hon igen.
(Funderar fortfarande på om mitt ego klarar att lägga ut filmen, det är ett klart bidrag till "Hall of Shame")
Försöker att ta det lugnt men blir ändå stressad av situationen. Det är inte bra när domaren säger "Relax" och klappar på matte istället för hunden... Får råd av domaren bland annat om att GÅ först och sen kanske jogga långsamt. Suck...
Ställer upp framför domarbordet. Willow står fint en liten stund men bestämmer sig sedan för att nåt är jättekul bakom oss och att hon vill stå åt andra hållet. Efter ett par övertalningsförsök ställer jag henne med andra sidan åt domaren, antog att det var bättre med en högersida som står still än en vänstersida som vandrar iväg.
Willow får i alla fall ett rött band (1:a i kvalitet). Så då måste vi springa lite till i konkurrensklassen. Bra med övning men just då ville jag mest gå hem. Kommer tvåa i konkurrensen (blått band) och får HP.
Juniortiken som vann Gult, tyvärr inget bra foto.
Dagens känguruuppvisning är äntligen över (ringsekreteraren sa åt ettan att komma tillbaka men inte oss) och går till sekretariatet för att hämta vårt HP. Sätter mig i tältet och slappar. Vår tältgranne läser Willows kritik och förklarar sen att "men ni fick ju HP så ni ska ju in i Bästa Gul Tik". Que?! Ska vi? Husse frågar i ena sekretariatet: nej det ska vi inte. Annan tältgranne säger: Jo det ska vi visst. Husse frågar i andra sekretariatet: jo, det ska vi!
Eehh, inte vad jag kände för just nu (ville helst gå upp på rummet och dra nåt gammalt över mig) men har man gett sig in i leken så får man väl leka klart...
Försöker värma upp Willow med att ställa och jogga lite. Går så där. Ställer oss i tältet. Willow är lite stirrig, hundar överallt och matte är också stirrig. Går/joggar in, ringsekreteraren tipsar om att ta mindre cirkel eftersom vi tänker vara långsamma.
Mer kängururuppvisning trots detta. Blä!
Ställa upp går skapligt. Willow tröttnar vid ett par tillfällen och försöker sätta sig respektive vända. (Fast vi är inte ensamma om det) Att stå länge i posera-position har vi inte fått till än och det blir nog inte bättre av att det finns hundar överallt och att det är jättevarmt (+ att matte nog helst inte vill vara där alls).
Joggar fram och tillbaka. Mycket långsamt. Fram går faktiskt bra. På tillbaka hinner jag halvvägs innan hon börjar hoppa…igen…
Vi blir inte placerade men det är skönt att bara få komma ur ringen. Vill inte in igen – någonsin!
Går en sväng. Träffar Willows bror Zello (Pine Garden’s Ego Ess). Jag vet inte om Willow kände igen honom eller inte (det var ca 10 mån sen dom sågs) men hennes första reaktion var att tassa honom i huvudet.
Bröder är till för att drägglas på och knuffas på (även om matte försökte hindra det sistnämnda eftersom Zello haft problem med ryggen/bakbenen).
Sen letade vi rätt på pappa Oden för att försöka ta ett foto på dom tillsammans. Upptäckte rätt snabbt att dom hade lika mycket bus i sig och samma sorts ”humor”.
Så fort en stod någorlunda still hoppade den andra för att dra igång bus (eller satte sig). Till sist lyckades vi skapligt. Inser från kortet att jag ska försöka få Willow att hålla huvudet lite längre bak.
Efter det var det hög tid för Willow att gå upp på rummet och ta en lur efter den jobbiga dagen. Husse somnade också.
Matte ville inte sova utan ringde vår (hårt prövade) uppfödare för att prata av sig. Sen hängde jag lite vid ringen. Beundrade ett par fina tigrerade pojkar (den vänstra tror jag blev Bästa tigrerade hane och den högra är tältgrannarnas mycket välrehabiliterade och trevliga omplacering som också gick bra).
Eftersom jag får tråkigt när jag inte har något att göra så anmälde jag mig som frivillig att hjälpa till med det som var kvar av dagens utställning och blev ”buckelbärare” till färgfinalerna och BIS. Vilka fantastiskt coola priser klubben har! Det var jättekul att hjälpa till och se alla glada ansikten – och på köpet lärde jag känna lite fler medlemmar i klubben :)
Enda nackdelen var att jag inte kunde fota alla dom fina hundarna då mina händer (och fötter) var upptagna med annat. Jag lyckades i alla fall få ett foto på Freestyle-uppvisningen som Agge och hans matte hade där dom bevisar att det visst går att köra slalom mellan benen även om man har en grandis ;)
Jag lyckades också få ett foto på dagens gulliga BIS-vinnare (& BIS-veteran), harlekinen Kingsize Yet Another Young Girl. Fantastiskt pigg och glad hund trots att hon är gammal, jag hoppas att Willow mår lika bra i den åldern!
När jag kom tillbaka upp på rummet ville Willow sova i mitt knä. *Gulle*
Tog en kvällspromenad och passade på att låna den tomma utställningsringen för att öva lite extra. Det gick inte så bra det heller, sluta spring + ignorera funkade inte, bröla + dra ner och trösta henne hjälpte inte heller. Funderade på om hon eventuellt var en husse-gris eftersom hon hoppade värst när vi sprang från husse. Provade att gömma undan husse men det gick inte så mycket bättre. Nästan alla hopp kom på samma fläck på gräsmattan, undrar om nån kissat en riktigt spännande pöl där? Husse provade också jogga med henne och efter några varv slutade hon hoppa mot honom men i gengäld så sprang hon med huvudet i höjd med knäna. Lyckades till sist få ett helt varv (i snigelfart) när hon inte hoppade så då la vi av.
Sen sov Willow resten av natten i husses säng, husse fick nästa plats.
