torsdag 5 juni 2008

Willow = bogserbåt

Tog en pytte lunchpromenad. Det var hejdlöst varmt. Åkte ut ett par timmar senare med några kompisar till en badstrand. Det var jättelänge sen vi badade med Willow så det var jättespännade att se hur hon skulle reagera.

När en av komisarna gick bort för att kolla var hundbadplatsen var blev Willow lite upprörd - flocken delade sig! Och i närheten av det stora konstiga blå som skvimpade... Så hon drog omkull mig och galopperade bort mot kompisen med mig som släp. Aj. Tur att det var gräs och inte grus eller asfalt.
(Jag tror att Willow skulle kunna funka hyfsat som draghund, med packning och allt hade hon nog en 90 kg som hon släpade iväg med - i stryphalsbandet)

Hittade en bra och skuggig bit av stranden. Det fläktade t o m lite :)


Plaskade lite i kanten och kastade brandslang. Det var rätt kul. Sen fortsatte vi promenera utåt. Ungefär när vi kom till Willows mage tyckte hon att det räckte och ville vända till grundare. Efter lite mer lek, bus och lockande gick hon i tills hon hade vatten uppe på bogen men inte ryggen.

Sen provade min ena kompis att simma, det var läskigt tyckte Willow. Jag la mig och flöt intill gumman - tänkte att hon skulle se att det inte var nåt farligt. Mja, Willow började glatt bogsera mig mot land. Tänkte inte så mycket på det utan låg kvar och flöt, hon byter säkert håll så småning om. Ehhh... Miss från min sida. När Willow kom in på grunt vatten satte hon full fart upp mot stranden så jag skrapades över alla stenarna i strandkanten och gruset. Aj. Hon struntade i dom första två stanna... Om jag ska flyta samtidigt som jag håller Willow fler gånger så måste jag se till att
A. ha fötterna (inte huvudet) i riktning mot stranden
B. ha sand/grus på bottnen hela vägen in (alt bada med skor så att jag inte skär upp fötterna när jag tar spjärn).

Min promenadkompis från igår deklarerade att hjärncell två nog hade varit en tillfällighet...


Satt på stranden lite. Willow hade lite svårt att komma till ro. Så här i efterhand tror jag att vi skulle hängt på stranden ett tag innan vi badade men vi höll på att smälta bort.



Willow slog sitt personliga rekord i att skälla högt och mycket - bebisen vandrade iväg upp mot gräskanten ENSAM (mamma var typ 2 m efter) och då kan ju nåt hemskt hända så då varnade Willow. Hon försökte springa dit också men jag hade satt fast kopplet i en gren.