Efter lunch kom min USA-baserade kompis över med man och barn. Barnen var lite osäkra inför en så stor hund så dom fick sittta med pappan bakom gästgallret till att börja med. Willow uppförde sig jättebra, hon var nyfiken och stod vid gallret och tittade och nosade men inget av hoppandet som ibland händer när vi möter barn ute.
För att lugna både barn och hund så körde jag lite trick: sitt, ligg, stå, fingrarna, eskimåpuss och tass. Barnen verkade tycka att det var kul och Willow blev distraherad från det nya.
Sen vågade stora flickan först ge Willow godis och sedan komma ut från "buren". När hon kom ut blev det lite av ett tvättkalas, Willow ville nosa och gosa och tvätta. Tack och lov fnissade tjejen hela tiden och tyckte mest att det kittlades (men lite slemmigt blev det också med alla pussarna).
Willow tog en liten lur medan vi pratade och sedan började hon vandra iväg mot sovrummet. Jag var lite taskig och lockade henne att vara kvar genom att göra lite fler tricks och att få stora flickan att mata henne med godis (tänkte det var bäst att öva på barn när vi för en gångs skull hade några bra!).
Efter en liten stund kom lilla flickan också ut. Hon tyckte det var läskigare att bli hälsad/nosad på men när hon satt bakom min rygg i fåtöljen och jag och mamman gosade Willow (som höll på att somna) så kom det faktiskt fram en liten hand och gosade med Willows öra :)
Sen gick vi in i köket och kelade marsvin en stund medan Willow först tog en lur i sängen och sen kom och lade sig vid köksdörren.
Willow var den andra (?!) - och garanterat största - hund barnen någonsin träffat så jag tycker att det gick jättebra för alla inblandade!
När barnen och pappan åkt tog vi det lugnt ett tag och åt middag. Därefter blev det kvällsmys med kompis och Willow på övningsområdet. Sparkade lite "ägg", övade stanna-varsågod och häråt i förbi farten men lät mest Willow gå runt och nosa, hon verkade rätt slut efter dagens upplevelser...
På nattpromenaden träffade jag en kompis jag inte sett på länge :) Willow hade dock aldrig träffat henne och blev (tror jag i alla fall) väldigt överraskad av att nån kommer och hälsar i mörkret. På nattkröken brukar vi aldrig möta nån vi känner eller som vill prata hund...
Först hoppade Willow runt som han ibland gör när vi möter barn och sa till och med ett litet vaff. När vi hade stått och pratat en liten stund lugnade hon sig och vi gick en bit tillsammans, sen kunde tjejen gosa och kela nästan hur mycket som helst för då tillhörde hon också "flocken".
När vi sagt hej då (fast Willow ville inte gå när hon nu hade hittat en ny vän) så passerade vi busshållplatsen och mötte en av grannarna som var på väg hem från jobbet. Passade på att fråga hur det var med hans yngste son eftersom grabbens hundrädsla verkar blivit värre igen de senaste veckorna och får reda på att ett par ungdomar släppt en hund på grabben när han var ute och lekte så hunden hade jagat honom och han hade blivit helt förstörd... Stackars grabb! Nog för att man kan tappa kopplet eller så men att det verkade som om dom hade låtit hunden jaga honom och det är i så fall så taskigt att jag inte kan hitta ord för det :(
