Trappor & harar

Åkte och hälsade på ett par kompisar. Olyckligtvis bor dom i en takvåning. Olyckligtvis p g a att varken ena kompisens rullstol eller Willow klarar trappor och hiss inte fanns...


Bestämde oss för att prova att få upp Willow, hon har ju vågat gå upp med framänden när vi övat hemma och hon har inte haltat alls sen hon fick bakbensstrumpa när vi går i terräng. Framändan gick bra, sen ville inte Willow mer. Matte lockade och husse flyttade en tass i taget uppför trappen i den ordning Willow skulle gjort det. Willow är en mycket snäll hund så hon protesterade inte mot att tassarna "gick av sig själv" utan såg bara lite bekymrad ut. I trappsegment fyra verkade hon komma på något och skuttade upp de sista stegen helt själv. Massor av belöning och uppmuntran! Sen gick hon längre och längre bitar själv för varje trappsegment och sista två segmenten gick hon helt själv med bara lite uppmuntran!!


Påhälsandet gick bra, Willow tvättade en tomat på köksbänken lite extra men i övrigt uppförde hon sig rätt bra och lyckades faktiskt låta bli att hoppa upp i rullstolen för att pussas. Hon mös av att bli gosad av kompisarna och rörde inga saker trots att dom delvis håller på att renovera. Däremot gjorde hon flera försök att övertala nån av kompisarna att gå och lägga sig i sängen så att hon skulle kunna ligga där och mysa istället för i köket...


Insåg dock att Willow behöver lite tid för att vänja sig vid ljuden i ett nytt hus. Hemma kan grannbarnen (och grannarna) göra i princip vad som helst utan att hon skäller. Undantaget är mitt i natten. När vi kom till husses föräldrar var hon lite "gruffig" första dagen till hon vant sig och likadant var det nu, nya ljud fick ett vaff eller gnuff även om samma ljud hemma inte ger någon reaktion.


Ett par av kompisarnas grannar tittade in. Dom har hundrädda barn och ville öva dom när dom fick reda på att vi hade hund med. Ehh, kompisen hade glömt att tala om exakt hur stor vår hund är när han mötte dom i trappen... Så barnen (tjej ~3 & kille ~1 år) såg rätt skräckslagna ut... När lillekillen började skrika blev Willow upprörd - nån var dum mot valpen! - och vaffade till. Det hjälpte inte. Efter en stund hade alla lugnat ner sig igen och lillkillen kröp in under bordet (jag satt på golvet intill Willow) och ville nu mata Willow så det fick han. Från skräck till att ha handen full med ost och inne i Willows mun på 10 min, barn är konstiga! Sen försökte han äta Willows hundkex och blev skitsur när han inte fick och då var han plötsligt rädd för hunden igen - det kanske var Willows fel på nåt sätt att han inte fick äta hennes mat?!


På väg ner ville hon först inte alls utan ville gå tillbaka in till kompisarna. Första trappsegmenten såg hon bekymrad och nervös ut, sen gick det allt bättre. Det var ett par tillfällen jag fick stötta bakändan - Willow försöker ibland hålla om kanten på trappsteget med baktassarna och det funkar inte så bra - men hon gick i princip själv hela vägen ner :)


Försökte kissa Willow i rabatten och det ledde till att hon fick se sina första vilda harar. Dom var lite intressanta men inte alls så kul som fjärilar eller TRAPPHUS. Jag vet inte om det var en reaktion på att hon äntligen förstått trappor, att hon ville tillbaka upp till våra trevliga vänner eller lite av båda men hon försökte gå in i vartenda trapphus i området. Och detta trots att flera av dom hade sånt där randigt metallnät som hon borde ogilla att gå på...


Gick en stillsam kvällspromenad och lät Willow springa lite i linan. Kastade bollrep, gjorde ett par inkallningar.