Vims i skogen

Var på föredrag om GD hälsa om SGDK anordnat i anslutning till Västerås utställningen.

Efter mötet åkte vi ut i skogen för att Willow skulle få busa av sig lite inför utställningen. Björnön hade fantastiska dofter och fin natur men Willow skrämde slag på oss.

Vi gick med Willow i långlina och när hon vid ett tillfälle lindade upp den runt ett antal träd så gjorde jag en inkallning och släppte änden av linan. Jag vet inte om linan hakade fast någonstans eller om spåret hon sprang över bara var för fantastiskt men halvvägs framme gjorde hon en tvär sväng och satte fart åt fel håll. Ropade både kom och stanna, stanna fick henne att bromsa upp lite men sen fortsatte hon. Husse sprang efter henne medan jag försökte göra en kringgående rörelse. Typ 30 s senare rusar Willow förbi i full fart, glatt spårande, men lite för långt bort för att jag ska få tag på linan. Konstaterar att hon fått en springflipp men hon brukar hålla sig i närheten så jag är inte särskilt orolig. Sen försvinner hon utom synhåll och det blir tyst, hmmm... Matte börjar bli nervös... Joggar iväg åt hållet hon försvann åt. Ropar. Varken ser eller hör Willow. Inte bra. Fortsätter jogga, visslar. Möte några andra hundägare och frågar om dom sett henne - jodå, hon hade skuttat fram och hälsat på deras hundar. Fick en ny riktning. Letar däråt. Fortfarande inget. Hittar bilvägen. Börjar bli jättenervös. Ropar på Willow, hör husse ropa nåt. Springer ditåt. Puuh! Husse har fångat Willow.

Fortsätter promenaden, håller benhårt i linan. Willow nöjd och glad, hon har sprungit av sig. Går lite fel på stigarna inne i skogen eftersom vi efter våra respektive spårngmarscher inte riktigt vet var vi är. Får en *jättepromenad*. När vi äntligen kommer tillbaka till bilen är vi rejält trötta allihop. Däckar sen i en hög på hotellrummet.