Spårgalen!

Husse släppte av oss i skogen medan han gjorde ärenden. Lät Willow sitta kvar i bilen medan jag la ett - som jag tyckte - fint spår. Lite små serpentinkurvor, ca 75 steg långt, passerade över en stig men gick mest i skogen.

Promenerar iväg med Willow i spårlinan. Hon vill gärna gå tillbaka till bilen och kolla efter husse (speciellt när hon hör den starta) men det fick hon inte. Hon verkar också få "nos" på var jag kom ut ur skogen efter att ha lagt spåret men jag nejar henne och visar att vi ska gå åt ett annat håll. En liten bit går vi en stillsam skogspromenad. Sen får Willow vad som verkar vara ett tokryck och snor upp linan runt ett gäng träd.

Jag släpper änden för att trassla loss henne och då STICKER HON som skjuten ur en kanon - matte står kvar och kippar efter andan och försöker fatta vad som hänt... Tar några sekunder innan jag samlat ihop mig och ropar på henne. Kan inte se henne alls! Börjar springa - åt motsatt håll - samtidigt som jag gör glada ljud och visslar. Fortfarande ingen Willow. Börjar bli riktigt rädd, det finns en väg ett par hundra meter bort, tänk om hon springer ut på den!! Eller försöker spåra vår bil till husse!! Då kommer hon... puuh...

...med munnen full av det lila "ufot" jag använder som spårslut. Jag vet inte om hon gjorde bakspår eller tog det åt rätt håll men hon kunde tydligen inte hålla sig när hon väl insett att det fanns ett spår någonstans i närheten. Hon är en komplett spårgalning!

Fångar in henne och fortstätter promenaden. Har tur att vi inte är på stigen när ett par MTB-åkare swichar förbi. Gör "tappa mobiltelefonen". Hon har lite svårare att hitta den idag än förra gången vi provade men med lite hjälp med ungefärlig riktning och påminnelse om vad vi håller på med både hittar och markerar hon telefonen (= krafsar på) .

Vandrar tillbaka mot min spårstart. Försöker få henne att spåra spåret åt rätt håll - hej vad det går undan! Att spårslutet är i min ryggsäck är inte så viktigt för Willow.

Binder henne vid ett träd, vandrar iväg, gömmer ufot och gör leta. Willow är väldigt entusiastisk... igen... Den här skogen har för låga och täta träd - Aj!

Vandrar tillbaka mot platsen där vi ska möte husse. Är lite trött och tankspridd och råkar gå rätt nära ett av MTB-hindren (en gles ramp upp mot ett jättestenblock). Willow skuttar glatt uppför rampen och en bit av stenen. Matte klarar inte så branta lutningar och föreslår att hon ska komma ner igen. Det är klurigt att vända i en brant lutning men Willow klarar det :) Det är också läskigare att gå nerför rampen än upp (tror hon såg ner mellan plankorna mer på vägen ner) men det går också bra. Sen vill hon göra om det men det tycker inte tråkmatte.

Husse har inte kommit än så vi går en sväng upp på "berget". Willow gräver ett fint hål i den gosiga mossan. Av och till passerar ett antal MTB-åkare, Willow skrämde tyvärr en genom att hoppa upp ur sitt hål och säga vaff (hon blev överraskad över att han dök upp).

Jag funderar på att ta det väldigt lugnt med spårandet tills jag gått Prova-på-spår-kursen. Hoppas få råd där om hur jag ska få lite mer kontroll över hennes spårande utan att ta bort hennes spårglädje...