Upp och hopp

Träffade mannen med traktorn precis när vi kom ut vid lunch. Pratade lite men Willow blev jättehoppig och tuggade på min arm så det verkade bäst att fortsätta promenaden när hon hade en paus i hoppandet.

Övade upp på bänkar (gick bra) och sandlådekant (lite för smal). Gjorde också upp på en brant trappa med grunda steg till "vindbrygga" på lekplats, framändan gick halvvägs upp sen stannade Willow, hon stod så lugnt att jag kunde gå ner och först lyfta ena och sen andra baktassen en bit upp i trappen, sen gick hon resten själv :) Jätteduktig! På vägen ner gick framändan halva trappen och bakändan nåt steg, sen hoppade hon resten (det var inte så högt).

Övade sitt. Gick dåligt, enorm fördröjning.

Övade jogga. Gick riktigt bra.

Hittad en trevlig och rätt ödslig liten gräsmatta. Övade hit och sitt/stanna + kom/fånga. Det gick rätt bra. Övade sitt, ligg, sitt, ligg, sitt. Gick bättre nu när hon var lite uppbusad och jag hade repet som belöning.

Övade platsläggning. Gick jättebra! Första gången backade jag ca 5 m och gick tillbaka. Andra gången gick jag en hel cirkel runt henne på ca 5 m håll och hon rörde sig inte ur fläcken.

När vi är på väg från gräsmattan kastar sig Willow plötsligt ner på mage och gör lekinvit till ... en buske?! Njä, jorden under busken reser plötsligt på sig, skjuter rygg och öppnar munnen för att fräsa. En stor gråbrun katt har tydligen legat under busken hela tiden trots att Willow bl a blev platslagd typ 2 m bort. Där ser man... Jag vill inte trissa upp Willow så jag pratar nonsens med båda djuren, "nej Willow katten vill inte leka", "fin kisse" o s v. Efter en liten stund ligger Willow lugnt på mage och tittar på katten och försöker inte ens gå fram när jag slackar lite på kopplet. Katten har vält på sidan och ser ut att avslappnat ligga och mysa.

Bra kattmöte så det är dags att gå medan det fortfarande är så. Willow vill inte gå ifrån sin nya kompis men jag övertalar henne och gör som distraktion först upp på en bänk, sen upp på (det jättestora) bordet och stå på bordet. Det går fint, när jag klättrar ner från bordet till bänken och säger åt Willow att följa efter står hon som fastnitad. Fattar först inte varför. Får sen syn på katten igen, den kommer gående 1-2 m från bordet. När den är mitt för oss välter den på sida och rullar gulligt. Willow är glad - hennes kompis vill följa med hem! Efter en stunds kattittande lyckas jag få Willow att göra ner åt MITT håll, hon skulle hellre gå ner hos katten. När vi går till cykelbanan kryper/rullar katten också ditåt, den verkar lika intresserad av Willow som hon är av den. Måste vara en hundvan katt!

Fortsätter promenaden. Träffar en kvinna som bor i området (och som har en katt som heter Musse) och pratar hund, katt m m en ganska lång stund. Willow hälsar på henne trots att hon röker och verkar trivas utmärkt med att hänga i svalkan. Precis innan vi ska gå får hon syn på en annan katt och den här gången reser hon ragg, förstår inte varför. Adopterade hon det mysiga stället som "hemma" och tyckte att katten smög på vår flock?!

Övar fånga med repet. Vandrar hem. Träffar en granne vid tvättstugan, pratar i 30 s och blir hoppad på av Willow. Ingen större logik i detta - om det inte är så att hoppandet är inverst proportionellt mot både sträckan hemifrån och taltiden?!? Men det förklarar inte utställningshoppandet. Behöver en bättre teori.

Husse tränade lite inne.

Gick kvällspromenaden också. Willow fick ett tokryck men inte på mig den här gången. Övade lite hit. Gick rätt bra. Försökte med sitt, gick uruselt (livekonsert på håll och folk som var ute och gick i dunklet distraherade för mycket). Måste hårdträna sitt inne ett tag! Övade upp och ner i två-nivå-sandlådan, egentligen fick Willow ett tokryck till där men jag lyckades styra över det till sandlådeskutt.

Mötte tre katter. Inga problem, Willow är intresserad men följer med mig.

Passerade stillastående bil med hög musik och brölande ungdomar som joggade till/från. Willow skuttade lite, typ lekinviter, och när vi hade passerat och allt var lugnt hoppade hon på mig. Morrade lite åt henne och tröstade, gick rätt bra. Oftast lugnar hon sig när jag morrar till numer.