Springande och skräck

När husse går för att tvätta så blir Willow lite stirrig och piper och krafsar på grinden. Hon ställer sig t o m upp på bakbenen och tittar över grinden. Mutter, mutter, jag försöker få henne att ha tassarna på backen och inte krafsa. Det går så där. Willow är jättestudsig, det blir hon ju alltid när hon haft benvila ett par dagar.

Hon verkar inte halta alls så länge hon har en strumpa över såret och oavsett om det är ett vanligt sår eller furunkulos så blir det enligt veterinären inte värre av att hon rör sig. Vi åkte därför iväg för att ta en långpromenad i skogen - äntligen lite sol och lagom varmt!

Vi hade en liten skräckupplevelse på parkeringen: Vi satte på vår nya fina spårlina (ca 2v gammal) redan i bilen och när Willow fick varsågod och klev ur hörde vi ett litet plopp och då har HAKEN LOSSNAT från linan så Willow traskar glatt iväg över parkeringen utan att sitta fast... Tack och lov så stannade hon när jag sa stanna så vi kunde sätta fast kopplet istället! Husse lagade linan temporärt med en massa knopar men gissa om vi ska reklamera den när vi kommer hem!!

När vi lik kom iväg så njöt Willow av att få röra sig lite mer och friare och det gjorde vi också :)

Tillbaka till husses föräldrar och middag. Slappade lite. Sen fick jag syn på att Willow var på väg mot dörren till trädgården och att dom som sist använde den varken hade stängt dörren eller kompostgallret. Ajdå - Willow får inte vara själv i trädgården för hon gräver hål - så jag säger till husse och börjar själv gå ut för att hålla ett öga på henne. Och då upptäcker jag att trädgårdsgrinden också är ÖPPEN!! Och där försvinner Willow glatt skuttande ut... Aaargh!! Jag ropar stanna med det gör hon bara i nån tiondels sekund sen fortsätter hon :( Hon sätter full fart, troligen efter doften av svärmor och store brorsonen (dom är och tvättar). Inte en chans att jag kan springa ifatt henne... Och hon är på gångvägen precis innanför parkeringarna och bilvägen... FAAN!! Tvärvänder och springer åt andra hållet samtidigt som jag ropar på henne och hon vänder och följer efter mig en bit, sen blir doften för rolig och hon vänder igen, efter ett par upprepningar lyckas jag få henne så nära att jag kan hugga tag i halsbandet. Puuh... ingen skada skedd men vi blev jätterädda...

Tar kvällspromenad med svägerska och lille brorsonen (som ända sen vi kom velat "gå ut med Willow"). Går bort mot boulebanan och sätter henne på långlina så att hon får springa och skutta lite och visa brorsonen hur snabb hon är. Övar ett par sitt, stanna och sedan endera kom eller gå iväg och komma tillbaka medan hon står/sitter kvar. Sen busar vi lite och kastar Willows bollrep. Lille brorsonen får prova att ge Willow bollrepet OCH att kasta det så att Willow kan hämta det. Han backade lite när Willow kom i full fart och Willow skuttade lite ystert på svägerskan men på det stora hela taget gick det bra. Brorsonen hade kul och det hade Willow också. Hon är så fantastiskt anpassningsbar! Man kan inte tro att hon har varit jätterädd för barn för nu är hon jättelugn (om dom inte springer och/eller viftar precis framför henne)! Barnen kan klappa, krama, peta, gå intill henne och även kliva över henne och hon gör endera myseansiktet eller fortsätter sova/tugga på sitt rep utan att bry sig.