Spår + mattevältande

Idag var promenaddag. La ett litet spår och sen gick vi en liten promenad. Willow var oerhört entusiastisk. Jag försökte få henne att inse att jag tänkte hålla i linan eftersom vi gick på motionsspåret. Willow tyckte jag var tråkig och drog omkull mig två gånger. Sen lyckades hon rycka linan ur handen på mig - dom extra 5 kg gör visst en hel del. Hjärtat i halsgropen - det fanns en gångare en bit framför som hon var intresserad av när han passerade oss... Inget hände, hon bara galopperade en bit och vände sen om när jag visslade igen (och hon insåg att flocken var på väg åt annat - bättre - håll). Gick av spåret och "irrade" bland träden en stund tills det var dags att återvända till spåret.

Spåret fick ligga i 20-30 min. Blandad skogsterräng med träd, buskage, stenar och mossa. Willow blev jätteentusiastisk när vi plockade av täcket, tror hon redan då fattade vad som var på gång. Skönt med extra händer att hålla alla grejer med!

Höll i selen på väg fram till spårupptaget. Blev nästan omkulldragen igen. Willow körde spår i fullfart, halvsprang för att hinna med och fick ändå släppa ut mer och mer lina.

Jo, man ska inte låta hunden spåra så fort men det var länge sen sist och jag ville inte dämpa spårglädjen. Så här i efterhand tror jag inte attt jag hade behövt oroa mig för spårglädjen, när 
linan gled mot ett mindre (torrt, dött) träd så bröt Willow av trädet med linan (typ 5-10 cm i diameter!).

På ett par ställen hann hon ta ett eller två språng åt nåt håll innan hon insåg att hon tappat spåret men vände sen rätt direkt utan påverkan från mig. Hon låg under några meter ca 1 m höger om spåret, jag tror det var biten med minst vindskydd så spåret kanske hade drivit lite.

Den lila spårslutsgrejen är fortfarande roligare än godisen och Willow vill skutta som en kalv på grönbete när hon är klar (vilket gör det ganska svårt att sela av henne).

Begick ett fundamentalt misstag när spåret var slut - jag frågade Willow "Var är ?" Och blev sen släpad över stock och sten i ännu högre fart än när hon spårade. Hakade i fötterna vid hopp över dike och trillade. Willow överlycklig - nu nådde hon fram till våra kompisar OCH den snälle hundägaren dom stod och pratade med.

Blev hoppad på. Troligen för mycket roligt på en gång. Sprutade vatten på Willow.

När hon lugnat sig gick vi in i skogen igen. Höll mycket mer - och hårdare - i linan än vad jag brukar och övade på höger, vänster, stanna, lyft, trassla upp. Lite förvirring i början, Willow har vant sig vid att gå lös med linan hängande efter. Blev omkulldragen igen. Efter en liten stund kom hon på hur det funkade och sen gick det rätt bra. Tog fikapaus bland träd och stora stenar. Willow grävde efter odörrika rötter och snurrade upp linan kring träd. Det gällde 
att ducka för linan i rätt ögonblick för att inte bli insnodd och hälla te över allt och alla...

Vandrade mot bilen igen. Övade upp  +  stanna och upp + stanna + sitt på en gammal bänk. Willow tyckte den var lite mysko, plankorna var glesare än vanligt och den sviktade lite.

Väl framme vid bilen ville Willow inte gå in. Hon var minsann inte det minsta trött och ville vara ute i skogen i flera timmar till så det så! Blev hoppad på. Willow blev blöt. Lyfte in henne - varpå hon däckade direkt. Fick vifta med godis framför nosen på henne för att hon skulle vakna och gå ur bilen när vi kom hem.

Precis när Willow klivit ut kom en granne förbi - promenerande sin lösa katt. Willow ville dit och hälsa, i o m att hon får tvätta Simba så verkar hon vilja fram och nosa på/tvätta alla katter. Katterna brukar inte vara lika intresserade...

Medan matte var i duschen så däckade alla andra i sängen och somnade. Visst är dom söta?