Men för *!@$¤?§*!!!

Eller - hur dum får man vara??

Lunchpromenad med entusiastisk Willow. Påminner mig själv att jag ska ha med vattenflaskan. När vi gått en bit upptäcker jag att jag glömt den i a f. Skit! Nåja, går en rätt lång sväng.

Övar intill, stanna, snurra, sväng, backa, lite jogga. Det går riktigt bra. Passerar ett dagis och barnen rusar fram för att prata (och försöka klappa men staketet är rätt mycket ivägen). Willow är glad och entusiastisk. Vi visar sitt, snurra, eskimåpuss, tass och fingrarna innan Willows hjärncell tar slut och hon börjar nosa i buskaget istället. Vandrar vidare hemåt.

Två kvarter hemifrån börjas det, Willow börjar tugga på kopplet och snurra in sig i det. Konstaterar att det inte finns någon eller något i närheten. Provar en ny taktik. Släpper kopplet och bara går därifrån utan att vända mig om. När jag kommit typ 50 m kollar jag över axeln. Willow står blickstilla med en koppeltamp i munnen och stirrar efter mig. Kommenderar hit. Och hon kommer ;) Lite för hög fart för att jag ska kunna be henne sitta men ändå. Berömmer och ger godis.

Intill och börjar gå. Willow börjar koppeltrassla igen efter en liten bit. Försöker göra samma sak som nyss. Går åt pipan. Willow kommer i full fart när jag säger hit men fortsätter sen förbi mig och börjar springa fram och tillbaka i full fart. Inte så bra. Risk att möta grannar. Lyckas få henne att lyssna på stanna när hon galopperar över kullen (eller så fanns det en bra lukt där). Går ifatt henne. Tar kopplet.

Börjar gå ner från kullen. Vänder ryggen åt Willow, stort misstag, Willow hoppar upp på mig bakifrån och hakar i tassarna i kapuschongen. Hon lyssnar inte alls på nåt jag säger. Binder fast henne i stolpe. Går en bit bort. Väntar. Willow verkar stå lungt vid stolpen. Går tillbaka. Knyter loss henne och blir direkt hoppad på igen. Binder fast. Går en bit. Väntar. Willow står lungt och fint hela tiden. Går tillbaka. Gör intill. Hinner några meter innan jag blir hoppad på igen. Ineg stolpe inom räckhåll. Nej, ner och lägg av saknar totalt verkan. Även om jag brölar och använder kroppsspråk för att visa att "matte vill verkligen inte leka den här leken". Försöker hålla ner henne så att alla tassarna ska vara på marken. Går så där - hon är jättestark - och gillar brötande. Efter en (som det verkar) evighet lyckas jag få henne så lugn att intill räcker sista biten till trapphuset.

Gaah... matte sur...matte med nackspärr och småhalt hund (igen) blir inte gladare...

Lät med varm hand husse ta hand om kvällspromenaden, var inte riktigt på humör för att klara konstruktiv interaktion med Willow...