Pyttespår och hoppande

Ringde veterinären. Dom är helt chokade och eftersom Willows sår inte är akut får vi vänta till på tisdag. Om hon blir sämre kan vi få en akuttid men det borde inte hända om vi tvättar såret och klämmer ur varet så det ska vi göra.

På den positiva sidan är att Willows sår på tassen läkt helt. Detta innebär förhoppningsvis att det inte var furunkulos men vi ska dubbelkolla med veterinären när vi ändå är där.

Provade vår nya godisgömma för spårning genom att sätta Willow, visa henne det lila "ufot" och sedan gömma det i ett annat rum så att hon inte såg var och be henne leta. Hon var jätteduktig trots att jag ena gången gömde under torkställningen (i ett rum där det tomma ufot legat sen vi köpte det) och andra gången i badrummet samtidigt som husse duschade.

Eftersom Willow har varit lite hoppig dom senaste dagarna så jag tog ut henne i skogen på en ganska lång promenad. Dessutom la jag två pyttespår som vi provade efter att dom legat ca 20 min. Dom låg så till att det var nästan ingen vind och varierande torr och blöt skogsmark. Lyckades komma ihåg klädnyporna så att jag kunde markera var jag gått! Anledningen till att dom blev så korta (och krokiga!) var att jag lät Willow sitta kvar i bilen och det var så varmt att jag inte ville vara borta mer än max 10 min.

Gick lite vid bäcken och gick sedan tillbaka till mina spår.

På spår 1 ville hon först gå åt fel håll vid starten så jag fick ge henne en riktning. Sen snurrade hon lite när vi kom till böjen men hon redde ut det (jag stod bara still och väntade till hon snurrat klart). Hon blev jätteglad när hon hittade den lila vid spårslutet :)

På spår 2 hade jag lagt godis både halvvägs och vid slutet. Det struntade Willow helt i, hon verkade följa spåret rätt bra (genade lite i nån kurva) men fortsatte sedan i full fart att spåra längs den krok jag gått för att komma tillbaka mot bilen.


Gick en sväng till i skogen efteråt. Willow var VÄLDIGT entusiastisk och verkade vilja leka mer med nosen så jag gjorde sitt + stanna och gick och gömde det lila ufot. Jag fejkade att jag gömde på flera ställen både före och efter att jag gömde och var nästan helt utom synhåll för Willow på slutet. Hon sa "mu" en gång men satt kvar ända till jag kom tillbaka :) Sen letade hon. Jag tror det var lika delar ögon och nos men hon hade jättekul.

Gjorde om det en gång till men nu var Willow så intresserad att hon reste sig när jag hunnit några meter. Jag borde gått tillbaka och satt henne igen men jag upprepade bara stanna... Ungefär samtidigt som jag gömde ufot stod Willow inte ut med att vänta längre utan kom som skjuten ur en kanon. Hon hittade den lila på första försöket, grabbade den med munnen och galopperade runt som en galning i skogen ;) Då och då kastade hon upp ufot i luften, ibland fångade hon det, ibland rullade det i väg (vi var i en nedförsbacke) och det var ännu roligare.

Eftersom uppletande 2 gick åt pipan körde jag ett tredje. Satte henne, gick en kort bit - så att jag säkert skulle hinna tillbaka - gömde och sa åt henne att leta. Det gick bra så vi slutade med ett "rätt" upplet.

Gick kvällspromenad bort till affären. Gjorde balans med Willow på några bänkar och på betongormen. Hon var jätteduktig men lite förvirrad av att hon skulle köra balansövningar med husse fast matte var med. Husse övade hit. Husse och Willow väntade vid affären medan matte handlade. Träffade en trevlig schäferägare som gullade med (och pussade!) Willow och tyckte hon var fin och snäll. Schäferägaren visade sig sedan vara mamma till grabben jag träffade igår.

På vägen hem fick Willow två hoppanfall. Först ett när vi passerade den lokala fotbollsmatchen och sen ett efter att husse kört lite kontaktövningar + sitt + ligg + stå. Suck...