Ytterligare en dag av marsvinsvård: antibiotika, handmatning, magbaktisar, mer mat, fler baktisar, mer mat, antibiotika... Kraken verkar i alla fall inte ha blivit ännu sämre...
Husse tog en liten koppelpromenad på lunchen men det blev en hel del miljöträning i alla fall.
Husse och Willow träffade en ny hund + hundägare. För en gångs skull så fick Willow hälsa (just nu övar vi mest på att hon inte ska hälsa på alla). Det var en gammal schäferhane. När han kom fram för att nosa la sig Willow alldeles platt och viftade på svansen. När han hade nosat klart och indikerade att det var Willows tur så hoppade hon upp och nosade och skuttade och försökte få honom att leka och han tog några lekskutt ihop med henne innan han tyckte att det räckte med "barnsligheter";)
En dagisklass - denna gång med åtminstone ett hundägande och ansvarsfullt barn - ville sedan hälsa på Willow. När tjejen som var van vid stora hundar hälsade duktigt fick ett par av dom andra barnen också hälsa. Willow var jätteduktig! (Och det var barnen också!)
En något surrealistisk konversation uppstod dock då ett av barnen frågade "Vad är dom svarta grejerna på hennes mage?" och husse omedelbart reagerade med ånej, har hon fått fästingar?! Innan han han säga nåt förklarade dock ett av dom andra barnen tvärsäkert att "det är hennes tuttar". Första barnet frågar då "vad är tuttar?" Husse vet inte hur mycket biologi som är lämpligt för åldersgruppen och funderar febrilt... Han räddas dock åter av samma barn som talar om att "det är där valparna hänger" ;)
Eftermiddagspromenaden blev en tur ut på Övningsområdet. När vi hade parkerat vid fågeltornet upptäckte vi att det gick kor i en hage precis intill. Willow har tidigare bara sett kor genom fönstret på Klubbarp men var då jättefaschinerad av dem. Så vi gick bort till grinden och kliade kor. Ledarkon var jättelugn och lika nyfiken på Willow som Willow var på henne.
Efter en stund ville Willow gå vidare men när hon vände sig bort från korna kom hon åt elstaketet (troligen med svansen). Willow skrek och hoppade flera meter, sen ville hon GÅ DÄRIFRÅN. Vi bestämde oss för att stå kvar ändå och gosa lite mer med korna och stå och prata i hopp om att vi då skulle kunna minimera Willows koskräck/staketskräck/koskälleskräck (eller vad hon associerade ihop smärtan med).
När vi gick därifrån tog vi en sväng längs en skogsväg med Willow i spårlinan. Vägen mynnade ut på en stor äng med massa dofter och gott om plats att springa på :)
Vi busade och övade lite inkallningar, marsch, och "apportera repet". Hon gick inte hela vägen fram till husse när vi gjorde marsch utan vände lite för tidigt och kom tillbaka till mig men på det stora hela taget gick det rätt bra. Det är jättekul att Willow - t ex när hon har sitt rep - kommer bort till oss och vill vara hos oss och leka MED oss och inte själv :)
Willow hade så kul att hon inte ville sluta, nedan står hon och knuffar på husse för att dom ska leka MER...
På vägen tillbaka till bilen gick vi förbi kohagen igen. Tänkte att det kanske skulle få Willow att ha mindre skräck i framtiden. Vi blev åter glatt överraskade av Willows temperament! Hon brydde sig inte alls om staketet och stoppade glatt in huvudet genom grinden och "muade" efter korna för att dom skulle komma närmare. Ingen rädsla här inte! Hoppas att det håller i sig :)
